Risi och Rasa kämpar och strider i köket. Vinner med 6-3. Svimmar nästan. Älskade sallader, ni är för goda!
Men det här ska inte handla om nån lesbisk tjej och hennes milf-kollega, nej nej. Det här handlar om Illusionernas Bok av Paul Auster.
Zebastian, du som förmodligen fyller år 12/8, du har glömt ditt exemplar här. Och den person du gav en av de vackraste vintrarna någonsin kanske kan berätta mer om vad som hände? Det finns de som undrar, vad var det som hände? Vad var det vackraste? Är det du som har ritat fågeln?
Boken står i bokhyllan vid sockret, det är bara att komma och hämta. För det gör du väl, Zebastian? Vi hoppas du vill ha boken, "På det hoppet lever jag" som ditt exemplar säger.
Kom!
fredag 17 september 2010
torsdag 12 augusti 2010
Lite kärlek bara
Den här veckan har jag arbetat fyra förmiddagspass på Café Sodom. Jag har gått upp kvart i sju och masat mig iväg till det mörka, tomma fiket. Jag har tänt lampor, lyft ner stolar, bryggt kaffe, skurit upp grönsaker, tillverkat mackor, burit ut uteserveringen, tänt skylten.
Klockan åtta har jag hört Mariakyrkans klockor klämta genom den öppna dörren. Solen smyger sig långsamt fram runt hörnet. Jag tar emot de första gästerna, börjar slänga käft med stammisarna och dem bland ägarna och jobbarna som inte kunnat motstå att ta sig till Sodom.
Så accelerar tempot. Daniel eller Elias eller Sofia kommer in för elva-till-arton-passet. De första lunchgästerna dyker upp. Ångesten ventileras. Den sexuella frustrationen uttrycks. De olämpliga orden yttras. Sodom är det enda fiket i världen som i sig självt lider av Tourrettes syndrom.
Efter några timmar av salladsmakande, stressande köer, matvaror som tar slut, maskiner som går sönder, oändliga mängder cappucinos, lattar och espressor minskar takten igen. Knäna och benen värker, ingen har hunnit äta eller dricka, vi svettas som grisar. Det är så vackert.
Jag längtar efter att få gå hem klockan tre. Samtidigt vill jag inte. Fler och fler bekanta flockas kring disken. Sofia säger att hon vill träffa en nekrofil. Jag blottar mig för Siri genom att lyfta på kilten och hon blir så glad att hon nästan spricker. Daniel svär över matleverantörens internetgränssnitt och häller i sig ett tiotal espressosar. Shang frossar i det bästa av mat och dryck. Amanda ylar över en tenta och fnissar över ett obscent skämt. Elias säger något om Gud och antyder något om fellatio. Sara slänger sin vackra son i någon annans famn. Agnes serverar kaffe fast hon just börjat på sitt välbetalda elitjobb. Marimba pratar om vapen och mördare. Carro tillverkar en minutiöst vacker sallad medan någon betraktar henne från andra sidan skyltfönstret.
Det här är Café Sodom. Det är omöjligt för mig att berätta hur mycket jag älskar det här stället. När Edenborgs stängde blev det ett hål i hjärtat. Men Sodom är oändligt mycket större än det hålet. Sodom har sprängt mitt hjärta!
Klockan åtta har jag hört Mariakyrkans klockor klämta genom den öppna dörren. Solen smyger sig långsamt fram runt hörnet. Jag tar emot de första gästerna, börjar slänga käft med stammisarna och dem bland ägarna och jobbarna som inte kunnat motstå att ta sig till Sodom.
Så accelerar tempot. Daniel eller Elias eller Sofia kommer in för elva-till-arton-passet. De första lunchgästerna dyker upp. Ångesten ventileras. Den sexuella frustrationen uttrycks. De olämpliga orden yttras. Sodom är det enda fiket i världen som i sig självt lider av Tourrettes syndrom.
Efter några timmar av salladsmakande, stressande köer, matvaror som tar slut, maskiner som går sönder, oändliga mängder cappucinos, lattar och espressor minskar takten igen. Knäna och benen värker, ingen har hunnit äta eller dricka, vi svettas som grisar. Det är så vackert.
Jag längtar efter att få gå hem klockan tre. Samtidigt vill jag inte. Fler och fler bekanta flockas kring disken. Sofia säger att hon vill träffa en nekrofil. Jag blottar mig för Siri genom att lyfta på kilten och hon blir så glad att hon nästan spricker. Daniel svär över matleverantörens internetgränssnitt och häller i sig ett tiotal espressosar. Shang frossar i det bästa av mat och dryck. Amanda ylar över en tenta och fnissar över ett obscent skämt. Elias säger något om Gud och antyder något om fellatio. Sara slänger sin vackra son i någon annans famn. Agnes serverar kaffe fast hon just börjat på sitt välbetalda elitjobb. Marimba pratar om vapen och mördare. Carro tillverkar en minutiöst vacker sallad medan någon betraktar henne från andra sidan skyltfönstret.
Det här är Café Sodom. Det är omöjligt för mig att berätta hur mycket jag älskar det här stället. När Edenborgs stängde blev det ett hål i hjärtat. Men Sodom är oändligt mycket större än det hålet. Sodom har sprängt mitt hjärta!
lördag 31 juli 2010
Fiket är öppet!
Kom, bara kom: våra bord är nylackade, våra sinnen befriade, vår meny pånyttfödd. Café Sodom vill bli penetrerat av dig.
måndag 21 juni 2010
Sommarsodomstängt!
Ärade cafébesökare!
Från och med fredag 25 juni stänger vi Café Sodom i en månad. Vi förstår om det känns outhärdligt att vara utan oss hela sommaren, och beder eder således att komma hit innan torsdag 24 juni klockan 19, och fylla er till brädden med oss och våra goda bakverk, innan solen börjar lysa på riktigt över en så gott som öde Bellmansgata.
Välkomna! – snart är det för sent, men bara för en stund, den 25 juli öppnar vi igen.
Från och med fredag 25 juni stänger vi Café Sodom i en månad. Vi förstår om det känns outhärdligt att vara utan oss hela sommaren, och beder eder således att komma hit innan torsdag 24 juni klockan 19, och fylla er till brädden med oss och våra goda bakverk, innan solen börjar lysa på riktigt över en så gott som öde Bellmansgata.
Välkomna! – snart är det för sent, men bara för en stund, den 25 juli öppnar vi igen.
måndag 31 maj 2010
tisdag 11 maj 2010
EVIS TOMATSOPPA!
Jag baxnade nyss, sittande vid bardisken i Sodoms skyltfönster. Jag hade nämligen fört en sked med Eva-Marias tomatsoppa till min mun. Nu gråter jag nästan av salighet 0ch stolthet. Tänk att få vara delägare på ett café som serverar den här soppan! En tomatsoppa med basilika och kokos. Vilken oerhörd lycka!
fredag 7 maj 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)