torsdag 12 augusti 2010

Lite kärlek bara

Den här veckan har jag arbetat fyra förmiddagspass på Café Sodom. Jag har gått upp kvart i sju och masat mig iväg till det mörka, tomma fiket. Jag har tänt lampor, lyft ner stolar, bryggt kaffe, skurit upp grönsaker, tillverkat mackor, burit ut uteserveringen, tänt skylten.

Klockan åtta har jag hört Mariakyrkans klockor klämta genom den öppna dörren. Solen smyger sig långsamt fram runt hörnet. Jag tar emot de första gästerna, börjar slänga käft med stammisarna och dem bland ägarna och jobbarna som inte kunnat motstå att ta sig till Sodom.

Så accelerar tempot. Daniel eller Elias eller Sofia kommer in för elva-till-arton-passet. De första lunchgästerna dyker upp. Ångesten ventileras. Den sexuella frustrationen uttrycks. De olämpliga orden yttras. Sodom är det enda fiket i världen som i sig självt lider av Tourrettes syndrom.

Efter några timmar av salladsmakande, stressande köer, matvaror som tar slut, maskiner som går sönder, oändliga mängder cappucinos, lattar och espressor minskar takten igen. Knäna och benen värker, ingen har hunnit äta eller dricka, vi svettas som grisar. Det är så vackert.

Jag längtar efter att få gå hem klockan tre. Samtidigt vill jag inte. Fler och fler bekanta flockas kring disken. Sofia säger att hon vill träffa en nekrofil. Jag blottar mig för Siri genom att lyfta på kilten och hon blir så glad att hon nästan spricker. Daniel svär över matleverantörens internetgränssnitt och häller i sig ett tiotal espressosar. Shang frossar i det bästa av mat och dryck. Amanda ylar över en tenta och fnissar över ett obscent skämt. Elias säger något om Gud och antyder något om fellatio. Sara slänger sin vackra son i någon annans famn. Agnes serverar kaffe fast hon just börjat på sitt välbetalda elitjobb. Marimba pratar om vapen och mördare. Carro tillverkar en minutiöst vacker sallad medan någon betraktar henne från andra sidan skyltfönstret.

Det här är Café Sodom. Det är omöjligt för mig att berätta hur mycket jag älskar det här stället. När Edenborgs stängde blev det ett hål i hjärtat. Men Sodom är oändligt mycket större än det hålet. Sodom har sprängt mitt hjärta!